juliaye

Igår och idag har jag varit arbetsledare för folk som inte riktigt har alla hästar hemma. Jag är inte van vid sånt, varken att ha allt ansvar eller att jobba med människor med en (lätt) störning i utveckligen, så att säga. Men dte har gått fint. Var ganska nervös at first, men de var jättehärliga, så inga problem där inte! Dessutom kan de nästan allt de ska göra, så det enda jag hade ansvar över egentligen, var att vara där ifall nåt hände typ.
Gutten var "litt glad i mig", och det blev mest baar jobbigt tyvärr. Mysigt att han tyckte om mig, men lite mindre mysigt när han kramades hela tiden, började gråta på bussen och tjatade en massa, och var bara allmänt jobbig. Ungefär som en tolvåring som är kär, utan hela "dra-i-håret"-grejen.
Jag visste bara inte hur jag skulle tackla det. Det låter så himla hemskt att säga det så här, men det var iallafall så jag kände.
I övrigt så var de underbart söta. Tjejerna retade mig för att jag var rädd för fåglar, och lärde mig nya ord. Godis heter "snop", och godisklubba heter "kjärlighet". Kärlighet, är det inte hur sött som helst?! :)

Jag läste i tidningen i förrgår att Bergen har den sämsta stadsluften i hela Europa(!), och dte förvånar mig inte jättemycket. De är sämst på att köra miljövänligt, och luften ar full av avgaser! Förstår ni hur jobbigt jag tycker det här är? Jag hatar att åka buss, för jag blir så jädra irriterad på busssjåfören (som det stavas här), och att komma från landet till större stad med äcklig avgasluft är inte så lätt som det låter alla gånger.

Har jag nämnt att det är livsfarligt att gå utanför huset i detta landet eller? Trottoarerna är glashala! Det är isklumpar som är hala som tusan, och över dem är det mosig snö. De saltar istället för att grusa vägarna, och då blir snön bara måddig och jobbig. Dessutom blir skorna förstörda, vita och saltiga.

Och ut på dessa trottoarer ska jag snart, ska handla och lämna tillbaka bok på bibloiteket. 
puss-