jag längtar hem..
Efter ännu en lång, händelselös och tråkig lördag känns allt rätt förjävla trist här, faktiskt. det finns inget att göra, och jag har ändå ingen att göra nåt med. (Lisa jobbade, Josefin och Patrick var på sitt rum).
Men jag insåg igår att jag inte saknar att ha vänner, jag saknar MINA vänner. De vänner jag har, de jag känner, de jag älskar och de jag alltid kan vara mig själv med.
Jag vill inte ha nya, jag vill ha dem.
Om en månad är jag hemma, och jag längtar nåt så enormt. Men sen efter det, kommer jag inte hem förrän i maj. Det är långt. Tanken har slagit mig att åka hem tidigare, men jag vet inte...Isåfall tänkte jag åka hem i april eller något, och det är väl ingen större skillnad på att åka hem i april eller maj? Så ja, härda ut för tusan. Eller? Fast april är nåt speciellt hemma ändå, och det är även maj..Äh, jag vet inte. Ibland undrar jag vad fan jag har här att göra.
Jag har bara varit borta i typ 3 månader, men det känns väldigt långt. Jag kan inte låta bli att jämför med Malin som var borta i ett år i USA. Ett år! DET är lång tid. Men samtidigt kanske tiden gick snabbare för henne? Hon gick i skolan, skaffade vänner och hade fritidsaktivteter. Jag jobbar. Och inte ens det gör jag på nåt vanligt sätt, jag hinner ju aldrig lära känna folk på mina endagarsjobb.
Okej, gnällgnäll, men så känner jag just nu.
Jag längtar efter er alla, och saknar er och älskar er.
♥
Det ordnar sig Jules, ibland måste man få linda in sig i lite hemlängtan för att sedan kunna kämpa vidare igen. Och längtan är inte bara en negativ känsla, utan då får man veta vad som verkligen är viktigt för en (kan vara så att det är Malin som sa det från början...). Så kämpa på tjejen!
Puss
Förstår dig precis men du är stark och klarar detta :) Det är som Alfons pappa säger, man kan inte ha roligt jämt för då vet man till slut inte när man väl har roligt. Vi saknar och älskar dig massor oxå. Pussar och kramar från oss i söder
