julemys, snölek, julklappsinslagning, julemat
Nu bloggar jag igen, så tokigt. Men jag känner för det idag, så då passar jag på.
Sedan vi (jag) hördes sist, så ringde jag morfar och Lisa. Sen kom de andra hem, och vi lagade lyxmiddag. Fläskifilé med svampstuvning och ris, minsann! Svingott var det. Det 4:e ljuset tändes i ljusstaken. Samtidigt som vi åt kollade vi klart på alla Sunes jul-avsnitt och till julaftonens avsnitt drack vi glögg och åt bullar och kakor som Josse hade fått med sig från jobbet.
Detta är vår sista kväll tillsammans tills vi kommer tillbaka hit igen, Patrick flyger mot Edsbyn inatt. Han ska gå upp klockan 03.00, gött liv.
Kvällen följdes av fotografering ute i det fruktansvärt vackra vädret. Det hade slutat snöa, och det var mörkt och fint. Lovely. Josefin och Lisa tog kort. Jag freakade loss i snön, slängde mig, kastade snöbollar och gjorde snöänglar. Jag älskar snö, man kan i princip inte slå sig. Precis så sa jag innan jag nästan rullade ner för ett stup, hej och hå. Helt underbart kul hade jag.
Jag träffade också en hund som pölsade fram i snön och tog min snöboll som jag hade i handen. Åh, så fin hund. Det var nog typ en sån som jag vill ha. Så söt. Josefin och Lisa tog vackra bilder på snöiga träd, grindar, kyrkor, parkbänkar, telefonkioskar och Julior (ja, alltså mig. jag var snöig).
Sedan slog Josefin in julklappar (åt Patrick. Han hatar det. Jag förstår honom.), mys!
(och nej, det blev ingen livesändning av dansbandskampen ikväll, ska se det på svtplay imorgon istället. Så säg inte hur det gick!)
Jag tänkte berätta lite om knäppa norrmän och äcklig julmat. Främst finns det något som heter pinnekjött. Det är kött som fått torka i flera månader med massor av ben och pyttelite kött på som luktar förjävligt, om jag ska vara ärlig. Jag har inte vågat smaka. Vi hade lite som Josse tog med sig från jobbet, men så länge det låg i kylskåpet kunde inte jag öppna det, för att jag mådde så illa av lukten. Så jag kände inte riktigt för det, nej.
Sedan finns det svineribbe, som är kött, brosk och ben. Det har jag smakat, och det var helt okej.
De äter kokt potatis, surkål och rödkål till. Surkålen luktar också asäckligt, är ljusbrun och kladdig. (det kanske finns i Sverige också förresten?). Rödkål är typ likadant fast lila i färgen.
Där har ni deras julbord. Så tråkigt, mest. Det svenska julbordet är så mycket bättre. Tacka vet jag julskinkan och grynkorven!
Deras julgodis är inte mycket att hänga i granen heller. Torra kakor utan smak, alternativt alldeles för söta kakor.
Nej, som sagt. Norrmän alltså. Snygga är dom, men bra smak det har de då inte.
Sedan vi (jag) hördes sist, så ringde jag morfar och Lisa. Sen kom de andra hem, och vi lagade lyxmiddag. Fläskifilé med svampstuvning och ris, minsann! Svingott var det. Det 4:e ljuset tändes i ljusstaken. Samtidigt som vi åt kollade vi klart på alla Sunes jul-avsnitt och till julaftonens avsnitt drack vi glögg och åt bullar och kakor som Josse hade fått med sig från jobbet.
Detta är vår sista kväll tillsammans tills vi kommer tillbaka hit igen, Patrick flyger mot Edsbyn inatt. Han ska gå upp klockan 03.00, gött liv.
Kvällen följdes av fotografering ute i det fruktansvärt vackra vädret. Det hade slutat snöa, och det var mörkt och fint. Lovely. Josefin och Lisa tog kort. Jag freakade loss i snön, slängde mig, kastade snöbollar och gjorde snöänglar. Jag älskar snö, man kan i princip inte slå sig. Precis så sa jag innan jag nästan rullade ner för ett stup, hej och hå. Helt underbart kul hade jag.
Jag träffade också en hund som pölsade fram i snön och tog min snöboll som jag hade i handen. Åh, så fin hund. Det var nog typ en sån som jag vill ha. Så söt. Josefin och Lisa tog vackra bilder på snöiga träd, grindar, kyrkor, parkbänkar, telefonkioskar och Julior (ja, alltså mig. jag var snöig).
Sedan slog Josefin in julklappar (åt Patrick. Han hatar det. Jag förstår honom.), mys!
(och nej, det blev ingen livesändning av dansbandskampen ikväll, ska se det på svtplay imorgon istället. Så säg inte hur det gick!)
Jag tänkte berätta lite om knäppa norrmän och äcklig julmat. Främst finns det något som heter pinnekjött. Det är kött som fått torka i flera månader med massor av ben och pyttelite kött på som luktar förjävligt, om jag ska vara ärlig. Jag har inte vågat smaka. Vi hade lite som Josse tog med sig från jobbet, men så länge det låg i kylskåpet kunde inte jag öppna det, för att jag mådde så illa av lukten. Så jag kände inte riktigt för det, nej.
Sedan finns det svineribbe, som är kött, brosk och ben. Det har jag smakat, och det var helt okej.
De äter kokt potatis, surkål och rödkål till. Surkålen luktar också asäckligt, är ljusbrun och kladdig. (det kanske finns i Sverige också förresten?). Rödkål är typ likadant fast lila i färgen.
Där har ni deras julbord. Så tråkigt, mest. Det svenska julbordet är så mycket bättre. Tacka vet jag julskinkan och grynkorven!
Deras julgodis är inte mycket att hänga i granen heller. Torra kakor utan smak, alternativt alldeles för söta kakor.
Nej, som sagt. Norrmän alltså. Snygga är dom, men bra smak det har de då inte.
Kommentarer
Postat av: Hanna
Det låter jäkligt kul, snö äger! Man kan stå ut med höstregn, kyla, isgata och dåligt höst/vinterväder, bara man har några dagar med ordentlig snö :) Sjukt mysig julkväll också!
Norrmänn är kostiga.
Puss
Trackback
